Vaknar till en ovanligt gråmulen morgon. Inte mycket ljus som sipprar in genom gardinens springa, men tydligen tillräckligt för att väcka en orolig själ som har vridit sig på nålar hela natten.

  Redan skakiga fingrar av för mycket svart kaffe. Borde försöka göra något en dag som denna. Inte bara sitta och sörpla mig igenom ännu en lördagsmorgon med detta jäkla vemod i kroppen. Varför inte sluta tycka så synd om sig själv?

   Dagdrömmar. Gör något istället. Lev i den riktiga världen, inte i din lilla bubbla till värld. 

TÄNK OM MIN LÅTSASVÄRLD ÄR MYCKET VACKRARE--